Alla fyra väskorna
saknades på flygplatsen & vi tänkte att de kommer väl i morgon.
Men nej då, efter 2 dagar meddelar flygplatsen att vi får åka & handla det
vi behöver & spara kvittot för att få ersättning senare. Jag är inget stort
shoppingfan, speciellt inte när man måste hitta något & definitivt inte när
man måste hitta saker till 4 personer! En halv semesterdag fick läggas i ett
shoppingcenter - inte vad jag tänkt att ägna dyrbar strand & soltid åt direkt......
Men väskorna dyker
nog snart upp...... Jag som oftast ser halvfulla glas tänker att så blir det,
nån dag till bara. Min man som oftare har halvtomma glas börjar misströsta.
Efter 4 dagar börjar även mitt glas att tömmas, jag menar hur svårt kan det
vara att transportera några väskor till rätt destination?
Tur att det finns
tvättmaskin i lägenheten som vi hyrt.
Dagarna går & det
är dags för hemresa, utan bagage går det snabbt att packa & det är ju alltid
trevligt. Utåt försöker jag hålla masken & en god ton, jag har under årens
lopp lärt mig att inget blir bättre av att skrika & bråka, speciellt inte
på fel personer. Jag bestämmer mig för att inte ödsla mer tid & energi än nödvändigt på det här debaclet, men inom mig puttrar ilskan & jag har i huvudet redan påbörjat ett
långt mail som ska skickas till flygbolaget, oavsett om & när vi får
vårt bagage eller inte. För det här är inte okej!
När vi kommer till flygplatsen försöker vi få hjälp av personalen på plats för att få lite klarhet i vad som har hänt, men de är lika ovetande
& oförstående som vi om vad som hänt vårt bagage.
Vid mellanlandningen i Bryssel har jag fått
ett röstmeddelande från markpersonalen i Alicante. Jag ringer upp & får
beskedet att bagaget nu är i Alicante & det var ju synd att vi hade lämnat
landet... Men nu lovar de att
skicka det med nästa flyg till Stockholm bara de får min adress. Puh!
På flygplatsen
pratade vi med en annan drabbad familj som jag förstod det hade larmat & bråkat
mycket mer på plats gällande sitt bagage, det jag tänkte spara tills vi kom
hem. De hade till skillnad från oss inte fått något samtal med besked om bagagefynd men när de själva ringde
ner så visade det sig att jo deras bagage fanns också där..... Jaså, ville de ha det
till Stockholm?
Jag får ibland höra
att jag är naiv & godtrogen då jag alltid tror gott om andra (tills
motsatsen bevisats) & alltid utgår från att det löser sig. Kanske inte som
jag tänkt det, kanske med visst motstånd eller en omväg, men det löser sig. Om
jag hade lagt kraft & energi på att bli arg, oh ja, jag kan bli jättearg &
skälla snyggt även på engelska (been there, done that), hade jag fått bättre
hjälp då? Hade jag fått mina väskor tidigare & hade jag kunnat njuta
någonting av min semester? Jag tror att svaret på det är ett stort NEJ! Man ska aldrig skjuta budbäraren.
Väl hemma på svensk mark & med besked om att bagaget är återfunnet & satt på ett plan mot Stockholm så tror man ju att allt är frid & fröjd & väskorna är snart hemma tillsammans med oss. Men nej, så enkelt är det inte! Först igår, söndag, 4 dygn efter vi kom hem så fick vi hem våra väskor. Bra mycket repigare & buckligare än när vi såg dem sist, men de höll ihop & allt i dem fanns kvar.
Men nu ska björnen väckas & arga mail ska skickas, här ska det krävas ersättning!
Jag kommer även i fortsättningen ta tro på folks goda vilja & på att
det löser sig. Men på nästa resa så blir det ett större handbagage.
Ha det gott!
