Att brinna utan att leka med elden

Jag tänkte först börja med att be om ursäkt för mitt frånfälle från bloggandet, men när livet rusar på i 180 km/timmen så måste jag välja bort saker & bloggen är en är en av de saker som då ryker från min ”att göra-lista”. Därför ber jag inte om ursäkt, jag konstaterar faktum, jag valde bort bloggen.

Det pratas om att det är viktigt att brinna för det man gör, att känna passion & göra sådant som ger en glädje & mer glöd.

Om vi tycker att det vi gör varje dag är roligt, utmanande & spännande så blir det enkelt & är det enkelt gör vi det snabbare & bättre plus att vi inte blir trötta på samma sätt.
Men det är viktigt att ha elden under kontroll, så det inte går överstyr & vi brinner av helt & hållet eller att vi bränner våra ljus i båda ändar.

Att gå från att brinna till att knappt glöda är inget långt steg, det enda som krävs är att bränslet (eller syret) tar slut & inget nytt tillförs.

Även den mest engagerade & till uthållige tar slut utan påfyllning av energi. Därför gäller  det att hitta sin egen bränsledepå & göra tillräckligt många depåstopp för att kunna ladda om & för att orka hålla elden vid liv.

Om du inte själv kan se hur fort du springer & de signaler du sänder ut så gäller det att din omgivning fångar upp dem & dig. Tar time-out, ger dig andrum eller bara frågar hur du mår. Det kan räcka för att du själv ska börja reflektera på när du senast fyllde på med bränsle, precis som varningslampan i bilen gör när tanken börjar bli tom.

Hur man fyller på & med vad är individuellt. Det viktigaste man måste göra är också det svåraste. Du måste säga nej & välja bort, du måste vara modig. Inte för att sätta någon annan i skiten utan för att rädda dig själv. Tänk på säkerhetsvideon när du sitter på ett flygplan, se först till att du själv får syre, innan du hjälper de runt omkring.

Alla har vi väl någon i vår närhet som inte bara luktat på tapeten utan även sprungit rakt in i den, kanske har du det själv? Har man "tur" kliver man rakt igenom & kommer kanske snart ut på andra sidan väggen, med nya insikter, ny kraft & med framtidstro. Men alldeles för många hamnar mellan tapeten & väggen & står där i spacklet & stampar, oförmögna att gå åt något håll alls. Då, när varje dag & kanske varje andetag ett maratonlopp finns det ingen quick-fix eller energibar som får igång dig igen, då är det bara ren syresättning som gäller.

Det är en svår balansgång & det finns lika många lösningar som det finns människor som behöver dem, det gäller bara att rätt person hittar sin lösning.

Så till dig som brinner vill jag säga: tänk på att inte brinna för mycket utan att ta regelbundna stopp för påfyllning av energi. Till dig som har brunnit för mycket vill jag ge en stor kram med massor av energi, kärlek & mod.