Tid för vila

Hej
Nu är vi snart inne på de sista timmarna inför en förhoppningsvis lång och skön ledighet.

När jag drömmer om att få en stund för mig så innefattar det oftast en bra film. Jag älskar att se på film och ser nästan alla typer av filmer. Vissa filmer är ju som goda vänner, man kan se dem om och om igen och upptäcka nya saker, vinklar och personer så jag ser gärna om filmer som jag gillar.

 

Film ÄR bäst på bio, i alla fall filmer som innehåller mycket teknik och ljud. En komedi eller relationsdrama ser jag dock lika gärna hemma framför tvn.

Jag kanske inte ser ut som en Fantasy- eller Sci-fi person, men jag går igång totalt på Sagan om ringen-trilogin, Hobbit, Harry Potter & jag tycker att X-men filmerna är riktigt bra. 

 

Så här kommer årets sista blogg från mig, full med filmtips för alla tillfällen, håll till godo!

Har du inte sett Harry Potter-filmerna så passa på att köra ett HP-marathon, filmerna blir så mycket bättre om man ser dem i en följd. Å nej, det är inte bara för barn.

Sen som jag nämnde ovan, Sagan om ringen-trologin är ett måste, liksom de två Hobbitfilmerna som ju också finns på dvd, sen får du springa till en biograf för att se den sista delen i trilogin.
Jag gillar även Hungerspelen-filmerna så just nu väntar jag och tonårsdottern på den sista delen som kommer på bio lagom till nästa jul.

Lite feel good-filmer som jag vill rekomendera, (vissa av dem kanske speciellt så här i jultider): New Years Eve, The Holiday, Love Actually, The Notebook eller varför inte vad som helst med underbare Hugh Grant, ex Nothing Hill, Music and lyrics eller Bridget Jones dagbok.

Om ni inte har sett Inglourious basterds eller Sleepers med Brad Pitt (han är faktiskt mer än bara snygg) så se dem, han har varit med i väldigt många bra filmer: Höstlegender, En fiende mitt ibland oss, Möt Joe Black och 7 år i Tibet är bara några exempel. Kuriosa om Brad är att han nästan alltid äter i sina filmroller, har hört att det är för att han inte hinner äta annars men det kan ju också bero på att filmproducenterna kommit på att få personer äter så snyggt som han...
Quentin Tarantino som gjort Inglourious basterds har bla även gjort otäcka men så bra Django Unchained, med många fantastiska skådespelare.
Den store Gatsby med Leonardo DiCaprio är också bra och har helt galet bra filmmusik, precis som Moulin Rouge! av Baz Luhrmann som ju även gjort fantastiska Australia.
Sen är ju Gudfadern-filmerna så värda att se igen! Det behövs ingen motivering varför du ska se dem igen.

Det har ju gjorts en del filmer på assistent-temat och den bästa är väl Djävulen bär Prada  med underbara, underbara Meryl Streep och 9-5 med bla Dolly Parton och Jane Fonda. 

Jag har även en förkärlek för brittiska kostymdramer, min absoluta favorit är Jane Eyre (tv-versionen från 2006). North and South (tv-serie från 2004) är också bra, dock inte att förväxlas med 80-tals serien med Patrik Swayze.
Men sen har vi ju resten av den brittiska kostymdrame-skatten: Northanger Abbey, Stolthet och Fördom, Emma, Förnuft och känsla, Övertalning, Mansfield Park mm, mm.

Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst, när man väl börjat söka på en film eller skådis som man gillar så blir det till slut ett långt pärland av filmer, regisörer och skådisar som har gjort filmer tillsammans. Det finns helt enkelt hur mycket film som helst där ute, bara att välja och vraka allt efter humör och tur är väl det.

Med den här:  New Years Eve vill jag önska er alla en fantastisk god jul, ett gott slut och ett gott nytt år!

Kram Maria

Glad Lucia

Vilka veckor det har varit!
Helt galet mycket både privat och på jobbet, precis som alltid i december och ändå lär man sig aldrig!
Folk beter sig som att allt som inte hinns innna jul aldrig kommer att hinnas och då går världen under. För man vet ju aldrig vem som inte kommer tillbaka efter julledigheten....
Men alltid tar jag fredag med förhoppningen att nästa vecka blir det lugnare, då hinner jag ta tag i surdegar och då hinner jag vara lite mindre stressad, så även idag.

Idag har jag & mina fantastiska kollegor i ledningsgruppen och övriga ledare på vår enhet haft vårt årliga Luciatåg för medarbetarna. När vi pratade efteråt var det en kollega som sa, "tänk vad kul det är att larva sig lite". Och så är det ju, vi behöver larva oss, tänka utanför boxen, bjuda till & låta andra skratta åt och med oss.
Vi som lussar har roligt och jag tror att medarbetarna uppskattar det både för att det är helt galet vad dåliga vi är på att sjunga men också för att vi bjuder på oss själva. 

Glad Lucia på er och trelig helg!

Kolla in den här, den är underbar!
https://www.youtube.com/watch?v=pAoL07ddG2E
 

Tänk vilka tankar en vanlig brevkniv kan dra igång

Förra veckan var jag & höll en föreläsning på EUMA East och som tack för det så fick jag en fin brevkniv. Jag visade den för mina barn (10 och 14 år gamla) som lade sina pannor i djupa veck och tittade förvånat på den konstiga saken. ”Aha”, utropar den yngsta, ”det är en sån där gammaldags sak som man öppnar kuvert fint med… men vem gör det?” I nästa stund säger hon, ”den är tung så man kan slå dumma personer i huvudet med den och det kan ju vara bra att ha!”

I våras var familjen och provkörde en ny bil, säljaren försökte med alla medel att övertyga var och en i familjen om att den här bilen var svaret på våra bildrömmar. ”Titta här”. Säger han och pekar på stereon, ”den har en CD-växlare för sex skivor, bara att mata in och lyssna i timmar”. Tonåringen ser frågande ut och när vi sitter själva i bilen utbrister hon: ”vem har ens sex CD-skivor, alla normala har väl Spotify!”

Så nu sitter jag här med min ”brevknivsbatong” och funderar lite på det här med saker som i den ena stunden anses vara modernt och kanske livsnödvändigt till att i nästa stund vara helt bortglömt eller kanske har fått en helt ny funktion.

När jag började jobba som receptionist i början av 90-talet, fanns inte mail på kontoret. Meddelanden skrevs på små lappar, tillverkade just för det ändamålet (vad gör tillverkaren av de blocken idag?) och lapparna lämnades över allt eftersom man hade tid att lämna över dem.

För att inte tala om den nästan heliga teleprintern som stod i ett hörn av resebyrån som jag jobbade på ett kort tag efter gymnasiet. På den skrev vissa utvalda medarbetare snabba och korta meddelanden till hotell världen över, för alla hade ju inte den där moderna faxen som stod på sin tron i ett annat hörn av kontoret.

Äldre kollegor berättade om turismens ”barndom” där flygplan och båtar fanns som planritningar som fylldes upp genom att resenärens namn helt enkelt skrevs på en stol eller en hytt och så var den bokad så snart det var synkat med flygbolaget eller rederiet i fråga.

Vem faxar idag och vem kan ens starta en teleprinter och läsa de långa, smala och väldigt kryptiska meddelanden som kommer ut ur den?

Hur många assistenter kan konsten att stenografera och hur många skriver protokoll för hand för att sedan renskriva på datorn?
Vem minns ljudet av snurrplattan på telefonen eller när skrivmaskinen bytte rad? Vem minns hur det var när man snällt fick sitta och vänta på ett telefonsamtal eftersom telefonen inte gick att ta med sig i fickan och  när man som tonåring ute på stan alltid var tvungen att ha 2 kronor i fickan så att det åtminstone gick att ringa hem?

Med den teknikutveckling som har varit de senaste 30 åren så känns det ibland som att jag är stenålders, men det är bara att ta sig an den nya tekniken och försöka hänga på i utvecklingen, annars är man ju helt ute!

Så vad är självklart idag och helt borta i morgon?

Ja, vem vet? Min utmaning just nu ligger i att jag har gett mig den på att lära mig handkontrollen till vårt Play Station…, men jag bara undrar: vad är det för fel på en vanlig fjärrkontroll?

Ha det gott!

 

 

 

 

 

Nyfiken i en strut!

Jag har i hela mitt liv fått höra att jag är nyfiken & det har ofta varit med underförståelsen att det är någonting negativt. Å det är sant, jag ÄR nyfiken, men jag vägrar att acceptera att det skulle vara negativt. Om jag inte frågar får jag oftast inte veta & allt beror väl på vad jag gör med den nya kunskapen. 
Jag frågar för att jag vill veta, för att förstå & för att kunna hjälpa. Jag frågar för att kunna utvecklas både som människa & i mitt jobb & jag frågar för att jag är övertygad om att den som frågar får svar. 
Alla som brinner för något älskar att berätta om det för andra & det spelar ingen roll om det är ett fritidsintresse eller profession, brinner man så gör man. Att då få frågor om vad man gör, hur & varför lyfter personen & han/hon får framstå som en kunnig expert. Genom mina frågor får jag alltså någon annan att lysa samtidigt som jag lär mig någonting nytt. Två flugor i en smäll. 
Att fråga om råd & fråga om hjälp är någonting som vi alla gör dagligen men vissa frågor är svårare att ställa, men även de frågorna förtjänar ett svar.  Fråga dina kollegor vad de tycker om ditt beteende, vilka egenskaper du har & ditt arbetssätt. Det är utmanande & läskigt, men du växer, & lär dig en massa, jag lovar. För att göra det mindre jobbigt så kan du fråga via mail, då slipper du en pinsam tystnad i väntan på ett svar.  Ett annat bra tillfälle är när någon ger dig beröm, be dem utveckla vad det var som du gjorde som var bra istället för att bara säga tack.  Utmana dig själv, våga fråga! 
En annan bra sak med att fråga mycket är att du blir en jäkel på frågesport! 

Ha det gott vänner!

Är du en stjärna på ditt jobb?

Hej fantastiska executives/assistenter/side-kicks/sekreterare (eller vad ni nu kaller er på jobbet)
Fantastiska är ni i allafall, det är vet jag!
Nästan varje dag är jag i kontakt med andra assistenter, både internt & externt & jag slås ofta av hur duktiga & kloka alla är.
Det känns ibland som att det inte finns några problem i världen som vi inte kan lösa tillsammans, men då pratar jag såklart inte om Ebola, IS & Ukraina utan kalenderpanik, möteslogik & andra vardagsbestyr som är viktiga i den lilla världen där vi rör oss.

Är du en stjärna på ditt jobb eller känner du en?
Missa inte att nominera henne/honom till utmärkelsen Office professional Award 2015 eller är du eller känner du en spirande talang så nominera till Årets Upcoming Office professional.
Mer information finns här: http://www.officeprofessional.se/

Det är bara Jante som säger att du inte kan be din chef eller kollega att nominera dig eller varför inte nominera dig själv?
Du är ju grym!

Trevlig helg på dig förresten, snart är den ju här!

Att tanka energi

Att livet rullar på i ett högt tempo är ju numera en del av livet.  Vi rusar fram & försöker hålla jämt  tempo med alla runtomkring & ibland går det så fort så att man nästan blir yr. 
När man är så där stressad så man inte ens tar sig tid att gå på toaletten. Axlarna åker upp & andningen blir ytlig & når inte ner i magen så som den ju borde.  
Det är då man ska ta  sig tid att tanka energi!
Gör någonting som du tycker om. Baka, spring, sy, safta, sylta, läs en bok, ta ett bad eller se en film. Vad som helst som ger dig energi att orka lite till. 
Ikväll har jag varit på en välbehövlig "tankning" & träffat assistent-/nätverkskollegor som jag lärde känna vintern 2012/13 då vi sågs ett par dagar varje månad under ett halvår & de ger mig sån energi. 
Jag blir glad bara att tänka på dem så då är det ännu härligare att ses "IRL". Alla var inte där  & det är inte så konstigt eftersom vi bor utspridda över landet , men vetskapen om att "mina tjejer" finns där ute & i mångt & mycket delar min vardag gör tunga dagar lite lättare. Men nu åker jag hemåt med ny energi i bagaget så att jag klarar mig ett tag till   
Kram på er! 

Ändrade planer

Snart har ännu en vecka passerat & jag har hunnit ungefär hälften av det jag hade tänkt. En ganska vanlig vecka alltså. 

Vissa saker har jag aktivt valt bort för att jag inte hunnit & jag har prioriterat om i min lista men när "någon annan" prioriterar åt mig det är då det skaver...

Vem är då den där "någon annan"?

Ibland är det chefen, men oftast är det någon eller någonting som du inte kan kontrollera, mitt fall den här veckan var det tekniken.

I tisdags skulle jag sitta hemma & jobba för min yngsta dotter hade ett läkarbesök inplanerat & jag hade ju ändå en mailbox att rensa, två mötesprotokoll att skriva & en del kallelser att skicka så det passade ju bra att göra det. 

Morgonen började bra & jag fick iväg en hel del som legat & väntat (mognat) ett tag. Helt plötsligt fryser skärmen & jag ser hur program efter program stänger ner.  Jag tänker att det är ju ingen ide att ringa IT innan jag provat att starta om så jag gör det, men vad händer då? Jo när datorn går igång igen inser jag att ett av de två program som jag behöver för att kunna jobba på distans är borta & när jag ringer IT så visar det sig att det avinstalerats & självklart kan det inte återinstalleras om jag inte är på kontoret.. Jo men heja!  

Fungerar inte så bra att jobba då liksom... Jag var så arg så tårarna brände bakom ögonen & jag kände hur axlarna åkte upp & stressknuten i magen växte. 

Så jag gjorde det enda rätta. Jag skrek några väl valda (numera cecurerade) ord & sedan gick jag & städade ett badrumsskåp. 

Det var liksom ingen ide' att hetsa upp sig mer än så eftersom jag inte kunde påverka situationen (jag har långt till jobbet & kan inte bara svänga in & få det fixat) där & då. 

Att-göra-listan blev inte så mycket kortare den dagen, som jag planerat, men oj vilken ordning jag har i badrumsskåpet.