Tid för vila

Hej
Nu är vi snart inne på de sista timmarna inför en förhoppningsvis lång och skön ledighet.

När jag drömmer om att få en stund för mig så innefattar det oftast en bra film. Jag älskar att se på film och ser nästan alla typer av filmer. Vissa filmer är ju som goda vänner, man kan se dem om och om igen och upptäcka nya saker, vinklar och personer så jag ser gärna om filmer som jag gillar.

 

Film ÄR bäst på bio, i alla fall filmer som innehåller mycket teknik och ljud. En komedi eller relationsdrama ser jag dock lika gärna hemma framför tvn.

Jag kanske inte ser ut som en Fantasy- eller Sci-fi person, men jag går igång totalt på Sagan om ringen-trilogin, Hobbit, Harry Potter & jag tycker att X-men filmerna är riktigt bra. 

 

Så här kommer årets sista blogg från mig, full med filmtips för alla tillfällen, håll till godo!

Har du inte sett Harry Potter-filmerna så passa på att köra ett HP-marathon, filmerna blir så mycket bättre om man ser dem i en följd. Å nej, det är inte bara för barn.

Sen som jag nämnde ovan, Sagan om ringen-trologin är ett måste, liksom de två Hobbitfilmerna som ju också finns på dvd, sen får du springa till en biograf för att se den sista delen i trilogin.
Jag gillar även Hungerspelen-filmerna så just nu väntar jag och tonårsdottern på den sista delen som kommer på bio lagom till nästa jul.

Lite feel good-filmer som jag vill rekomendera, (vissa av dem kanske speciellt så här i jultider): New Years Eve, The Holiday, Love Actually, The Notebook eller varför inte vad som helst med underbare Hugh Grant, ex Nothing Hill, Music and lyrics eller Bridget Jones dagbok.

Om ni inte har sett Inglourious basterds eller Sleepers med Brad Pitt (han är faktiskt mer än bara snygg) så se dem, han har varit med i väldigt många bra filmer: Höstlegender, En fiende mitt ibland oss, Möt Joe Black och 7 år i Tibet är bara några exempel. Kuriosa om Brad är att han nästan alltid äter i sina filmroller, har hört att det är för att han inte hinner äta annars men det kan ju också bero på att filmproducenterna kommit på att få personer äter så snyggt som han...
Quentin Tarantino som gjort Inglourious basterds har bla även gjort otäcka men så bra Django Unchained, med många fantastiska skådespelare.
Den store Gatsby med Leonardo DiCaprio är också bra och har helt galet bra filmmusik, precis som Moulin Rouge! av Baz Luhrmann som ju även gjort fantastiska Australia.
Sen är ju Gudfadern-filmerna så värda att se igen! Det behövs ingen motivering varför du ska se dem igen.

Det har ju gjorts en del filmer på assistent-temat och den bästa är väl Djävulen bär Prada  med underbara, underbara Meryl Streep och 9-5 med bla Dolly Parton och Jane Fonda. 

Jag har även en förkärlek för brittiska kostymdramer, min absoluta favorit är Jane Eyre (tv-versionen från 2006). North and South (tv-serie från 2004) är också bra, dock inte att förväxlas med 80-tals serien med Patrik Swayze.
Men sen har vi ju resten av den brittiska kostymdrame-skatten: Northanger Abbey, Stolthet och Fördom, Emma, Förnuft och känsla, Övertalning, Mansfield Park mm, mm.

Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst, när man väl börjat söka på en film eller skådis som man gillar så blir det till slut ett långt pärland av filmer, regisörer och skådisar som har gjort filmer tillsammans. Det finns helt enkelt hur mycket film som helst där ute, bara att välja och vraka allt efter humör och tur är väl det.

Med den här:  New Years Eve vill jag önska er alla en fantastisk god jul, ett gott slut och ett gott nytt år!

Kram Maria

Glad Lucia

Vilka veckor det har varit!
Helt galet mycket både privat och på jobbet, precis som alltid i december och ändå lär man sig aldrig!
Folk beter sig som att allt som inte hinns innna jul aldrig kommer att hinnas och då går världen under. För man vet ju aldrig vem som inte kommer tillbaka efter julledigheten....
Men alltid tar jag fredag med förhoppningen att nästa vecka blir det lugnare, då hinner jag ta tag i surdegar och då hinner jag vara lite mindre stressad, så även idag.

Idag har jag & mina fantastiska kollegor i ledningsgruppen och övriga ledare på vår enhet haft vårt årliga Luciatåg för medarbetarna. När vi pratade efteråt var det en kollega som sa, "tänk vad kul det är att larva sig lite". Och så är det ju, vi behöver larva oss, tänka utanför boxen, bjuda till & låta andra skratta åt och med oss.
Vi som lussar har roligt och jag tror att medarbetarna uppskattar det både för att det är helt galet vad dåliga vi är på att sjunga men också för att vi bjuder på oss själva. 

Glad Lucia på er och trelig helg!

Kolla in den här, den är underbar!
https://www.youtube.com/watch?v=pAoL07ddG2E
 

Tänk vilka tankar en vanlig brevkniv kan dra igång

Förra veckan var jag & höll en föreläsning på EUMA East och som tack för det så fick jag en fin brevkniv. Jag visade den för mina barn (10 och 14 år gamla) som lade sina pannor i djupa veck och tittade förvånat på den konstiga saken. ”Aha”, utropar den yngsta, ”det är en sån där gammaldags sak som man öppnar kuvert fint med… men vem gör det?” I nästa stund säger hon, ”den är tung så man kan slå dumma personer i huvudet med den och det kan ju vara bra att ha!”

I våras var familjen och provkörde en ny bil, säljaren försökte med alla medel att övertyga var och en i familjen om att den här bilen var svaret på våra bildrömmar. ”Titta här”. Säger han och pekar på stereon, ”den har en CD-växlare för sex skivor, bara att mata in och lyssna i timmar”. Tonåringen ser frågande ut och när vi sitter själva i bilen utbrister hon: ”vem har ens sex CD-skivor, alla normala har väl Spotify!”

Så nu sitter jag här med min ”brevknivsbatong” och funderar lite på det här med saker som i den ena stunden anses vara modernt och kanske livsnödvändigt till att i nästa stund vara helt bortglömt eller kanske har fått en helt ny funktion.

När jag började jobba som receptionist i början av 90-talet, fanns inte mail på kontoret. Meddelanden skrevs på små lappar, tillverkade just för det ändamålet (vad gör tillverkaren av de blocken idag?) och lapparna lämnades över allt eftersom man hade tid att lämna över dem.

För att inte tala om den nästan heliga teleprintern som stod i ett hörn av resebyrån som jag jobbade på ett kort tag efter gymnasiet. På den skrev vissa utvalda medarbetare snabba och korta meddelanden till hotell världen över, för alla hade ju inte den där moderna faxen som stod på sin tron i ett annat hörn av kontoret.

Äldre kollegor berättade om turismens ”barndom” där flygplan och båtar fanns som planritningar som fylldes upp genom att resenärens namn helt enkelt skrevs på en stol eller en hytt och så var den bokad så snart det var synkat med flygbolaget eller rederiet i fråga.

Vem faxar idag och vem kan ens starta en teleprinter och läsa de långa, smala och väldigt kryptiska meddelanden som kommer ut ur den?

Hur många assistenter kan konsten att stenografera och hur många skriver protokoll för hand för att sedan renskriva på datorn?
Vem minns ljudet av snurrplattan på telefonen eller när skrivmaskinen bytte rad? Vem minns hur det var när man snällt fick sitta och vänta på ett telefonsamtal eftersom telefonen inte gick att ta med sig i fickan och  när man som tonåring ute på stan alltid var tvungen att ha 2 kronor i fickan så att det åtminstone gick att ringa hem?

Med den teknikutveckling som har varit de senaste 30 åren så känns det ibland som att jag är stenålders, men det är bara att ta sig an den nya tekniken och försöka hänga på i utvecklingen, annars är man ju helt ute!

Så vad är självklart idag och helt borta i morgon?

Ja, vem vet? Min utmaning just nu ligger i att jag har gett mig den på att lära mig handkontrollen till vårt Play Station…, men jag bara undrar: vad är det för fel på en vanlig fjärrkontroll?

Ha det gott!

 

 

 

 

 

Nyfiken i en strut!

Jag har i hela mitt liv fått höra att jag är nyfiken & det har ofta varit med underförståelsen att det är någonting negativt. Å det är sant, jag ÄR nyfiken, men jag vägrar att acceptera att det skulle vara negativt. Om jag inte frågar får jag oftast inte veta & allt beror väl på vad jag gör med den nya kunskapen. 
Jag frågar för att jag vill veta, för att förstå & för att kunna hjälpa. Jag frågar för att kunna utvecklas både som människa & i mitt jobb & jag frågar för att jag är övertygad om att den som frågar får svar. 
Alla som brinner för något älskar att berätta om det för andra & det spelar ingen roll om det är ett fritidsintresse eller profession, brinner man så gör man. Att då få frågor om vad man gör, hur & varför lyfter personen & han/hon får framstå som en kunnig expert. Genom mina frågor får jag alltså någon annan att lysa samtidigt som jag lär mig någonting nytt. Två flugor i en smäll. 
Att fråga om råd & fråga om hjälp är någonting som vi alla gör dagligen men vissa frågor är svårare att ställa, men även de frågorna förtjänar ett svar.  Fråga dina kollegor vad de tycker om ditt beteende, vilka egenskaper du har & ditt arbetssätt. Det är utmanande & läskigt, men du växer, & lär dig en massa, jag lovar. För att göra det mindre jobbigt så kan du fråga via mail, då slipper du en pinsam tystnad i väntan på ett svar.  Ett annat bra tillfälle är när någon ger dig beröm, be dem utveckla vad det var som du gjorde som var bra istället för att bara säga tack.  Utmana dig själv, våga fråga! 
En annan bra sak med att fråga mycket är att du blir en jäkel på frågesport! 

Ha det gott vänner!

Är du en stjärna på ditt jobb?

Hej fantastiska executives/assistenter/side-kicks/sekreterare (eller vad ni nu kaller er på jobbet)
Fantastiska är ni i allafall, det är vet jag!
Nästan varje dag är jag i kontakt med andra assistenter, både internt & externt & jag slås ofta av hur duktiga & kloka alla är.
Det känns ibland som att det inte finns några problem i världen som vi inte kan lösa tillsammans, men då pratar jag såklart inte om Ebola, IS & Ukraina utan kalenderpanik, möteslogik & andra vardagsbestyr som är viktiga i den lilla världen där vi rör oss.

Är du en stjärna på ditt jobb eller känner du en?
Missa inte att nominera henne/honom till utmärkelsen Office professional Award 2015 eller är du eller känner du en spirande talang så nominera till Årets Upcoming Office professional.
Mer information finns här: http://www.officeprofessional.se/

Det är bara Jante som säger att du inte kan be din chef eller kollega att nominera dig eller varför inte nominera dig själv?
Du är ju grym!

Trevlig helg på dig förresten, snart är den ju här!

Att tanka energi

Att livet rullar på i ett högt tempo är ju numera en del av livet.  Vi rusar fram & försöker hålla jämt  tempo med alla runtomkring & ibland går det så fort så att man nästan blir yr. 
När man är så där stressad så man inte ens tar sig tid att gå på toaletten. Axlarna åker upp & andningen blir ytlig & når inte ner i magen så som den ju borde.  
Det är då man ska ta  sig tid att tanka energi!
Gör någonting som du tycker om. Baka, spring, sy, safta, sylta, läs en bok, ta ett bad eller se en film. Vad som helst som ger dig energi att orka lite till. 
Ikväll har jag varit på en välbehövlig "tankning" & träffat assistent-/nätverkskollegor som jag lärde känna vintern 2012/13 då vi sågs ett par dagar varje månad under ett halvår & de ger mig sån energi. 
Jag blir glad bara att tänka på dem så då är det ännu härligare att ses "IRL". Alla var inte där  & det är inte så konstigt eftersom vi bor utspridda över landet , men vetskapen om att "mina tjejer" finns där ute & i mångt & mycket delar min vardag gör tunga dagar lite lättare. Men nu åker jag hemåt med ny energi i bagaget så att jag klarar mig ett tag till   
Kram på er! 

Ändrade planer

Snart har ännu en vecka passerat & jag har hunnit ungefär hälften av det jag hade tänkt. En ganska vanlig vecka alltså. 

Vissa saker har jag aktivt valt bort för att jag inte hunnit & jag har prioriterat om i min lista men när "någon annan" prioriterar åt mig det är då det skaver...

Vem är då den där "någon annan"?

Ibland är det chefen, men oftast är det någon eller någonting som du inte kan kontrollera, mitt fall den här veckan var det tekniken.

I tisdags skulle jag sitta hemma & jobba för min yngsta dotter hade ett läkarbesök inplanerat & jag hade ju ändå en mailbox att rensa, två mötesprotokoll att skriva & en del kallelser att skicka så det passade ju bra att göra det. 

Morgonen började bra & jag fick iväg en hel del som legat & väntat (mognat) ett tag. Helt plötsligt fryser skärmen & jag ser hur program efter program stänger ner.  Jag tänker att det är ju ingen ide att ringa IT innan jag provat att starta om så jag gör det, men vad händer då? Jo när datorn går igång igen inser jag att ett av de två program som jag behöver för att kunna jobba på distans är borta & när jag ringer IT så visar det sig att det avinstalerats & självklart kan det inte återinstalleras om jag inte är på kontoret.. Jo men heja!  

Fungerar inte så bra att jobba då liksom... Jag var så arg så tårarna brände bakom ögonen & jag kände hur axlarna åkte upp & stressknuten i magen växte. 

Så jag gjorde det enda rätta. Jag skrek några väl valda (numera cecurerade) ord & sedan gick jag & städade ett badrumsskåp. 

Det var liksom ingen ide' att hetsa upp sig mer än så eftersom jag inte kunde påverka situationen (jag har långt till jobbet & kan inte bara svänga in & få det fixat) där & då. 

Att-göra-listan blev inte så mycket kortare den dagen, som jag planerat, men oj vilken ordning jag har i badrumsskåpet. 

Superbloggveckans sista inlägg

Hej
Här kommer mitt sista inlägg i Företagsuniversitetes gästblogg.

Den här veckan har verkligen sprungit fram, det säger jag i och för sig nästan jämt, men den här gången menar jag det verkligen. Jag vet inte om det är gästbloggandet i sig som ökat på tempot eller om det är det faktum att det råkade sammanfalla med en annars väldigt hektisk vecka, fullt ös har det varit i alla fall.
Som ni kanske noterat så bloggar jag om livet som assistent http://perfektsidekick.blogspot.se i vanliga fall. Där delar jag med mig av livet som assistent & side-kick, jag blandar högt & lågt & försöker att få till ett inlägg i veckan. Ni får jättegärna följa min blogg.
Är ni intresserade av att veta mer om min föreläsning om hur man blir ett team med sin chef, så har Inhouse filmat ett av mina framträdanden & det hittar ni här: http://www.youtube.com/watch?v=ACt4j3-mS7M (skämskudde fram....)
Ni är också välkomna att kontakta mig på maria.gottberg@skandia.se om ni vill veta mer
Som avslutning vill jag tipsa er om det fantastiska tal underbara, begåvade Emma Watson höll inför FN för några dagar sedan. Tårar i ögonen & ett stort leende, allt på en gång. Ingen skämskudde här inte. http://www.youtube.com/watch?v=p-iFl4qhBsE

Jag önskar kommande bloggare lycka till & en härlig helg till er alla!

Jag stjäl från mig själv

Hej
IIbland lyckas man ju bättre än man förväntat sig & då gäller det att suga på karamellen länge, länge.
Så idag bjuder jag på gårdagens gästblogginlägg på Företagsuniversitets blogg för Executiva Assistenter för jag tycker att det blev så bra (självskryt - kittlar dödsskönt i kistan) & det är någonting som är viktigt men som vi kanske inte sätter ord på, vi förutsätter bara att allt ska fungera, utan någon som helst ansträngning eller tanke.
Så håll till godo, här är min text om hur man blir ett team med sin chef.
Kram Maria

**************************************************************************************
Som ni kanske läst i presentationen av mig så hade jag & min chef inte någon toppenstart på vårt samarbete. Som tur är kan vi idag titta tillbaka på den tiden & skratta åt det & jag tror att vi båda ser oss som vinnare på den resa som vi har gjort tillsammans.
Vårt första samtal var verkligen inte roligt, han tittade mig i ögonen & frågade rakt & ärligt vad jag kunde göra för honom som han inte kunde göra själv. Det uppstod en besvärande tystnad kan jag säga…
Till hans försvar kan jag säga att han kom från en mindre del av vår koncern där alla skötte sin egen del & man hjälptes åt där det behövdes & samarbetet flöt bra eftersom man visste exakt vem som gjorde vad, när & varför samt att kontoret var inte större än att man lätt kunde fånga den man behövde prata med direkt när det behövdes. Han hade dessutom aldrig haft någon assistent och hade ju just därför inte fått se och uppleva vilken positiv skillnad det kan göra när man är en hårt arbetande chef med många olika uppdrag och många direktrapporterande.
Det måste ha varit en stor kontrast att komma till huvudkontoret i Stockholm där det inte bara är många fler personer, det är även olika bolag & längre beslutsvägar.
Men hur gjorde vi då för att få till det samarbete som vi har idag & som vi båda tycker fungerar bra? Till att börja med så bestämde jag mig under det där jobbiga samtalet, att jag minsann skulle besvara hans fråga med det jag kan bäst: att leverera som assistent!
Här kommer lite tips på hur jag tror man gör det på ett riktigt bra sätt:

• Ha tilltro till din egen förmåga - du måste vara självgående, leverera med kvalitet, göra skillnad, vara ödmjuk & samtidigt ha skinn på näsan.
• Ha förtroende för varandra – er relation måste bygga på ömsesidigt förtroende, öppenhet, integritet, lojalitet, ansvarstagande & tydlighet.
• Våga fråga, ifrågasätta & be om hjälp – du behöver inte kunna eller vara bäst på allt.
• Var ärlig med vad du kan & vad du inte kan, vad du vill & vad du inte vill. Vissa av våra arbetsuppgifter kommer med jobbet, så är det för alla, men våga be om hjälp från andra när du känner att det behövs.
• Var bättre än din chef på vissa saker & glöm inte att påminna honom/henne om det ibland.
• Lär dig vilka som är dina styrkor, se till att lyfta dem ytterligare & fortsätt att utvecklas därifrån du är.
• Ta reda på dina svaga sidor & jobba med dem för det som är dåligt kan alltid bli bättre. Om det är svårt, be om hjälp. Fråga om råd, be om återkoppling på ditt jobb & ditt beteende, lyssna i ditt nätverk, var nyfiken på vad du kan göra bättre eller på ett annat sätt.
• Våga tacka ja till utmaningar, våga se dina rädslor i ögonen & låt dig utvecklas till någonting större.
• Ha roligt på jobbet!

Idag har vi ett nära samarbete & vi kan ibland vara så synkade att vi tänker på samma sak samtidigt. Vi kompletterar varandra & han vet att jag gör det jag lovat & jag vet att han backar upp mig & står bakom de beslut jag fattar i min roll.
Naturligtvis ligger en stor del av vår framgångssaga i att vi synkar som individer och att våra respektive personligheter passar bra ihop – det är något som gäller i större eller mindre utsträckning i alla relationer. Där har vi haft tur, men en lika stor del handlar om ett medvetet och intensivt arbete med att skapa de bästa möjliga förutsättningarna för att vi ska kunna bli ett team och DET kan alla göra!

Den här veckan duggar det tätt

Hej
Här är länken till dagens gästblogg på Företagsuniversitetets hemsida
http://foretagsuniversitetet.se/Bloggar/Executive-Assistants

Trevlig läsning!

Så har man gått & blivit gästbloggare nu också

Hej
Vilken start på veckan!
 Huvudvärken sitter som en oklädsam mössa & vädret speglar mitt humör på ett perfekt sätt. Jag tror att jag ska försöka övertala min kollega att den där idén med en härlig sprakande brasa på jobbet inte är helt fel tankesätt. Kanske inte uppskattas av säkerhets- & brandskyddsansvariga, men vi ska ju tänka utanför boxen...

Den här veckan ska jag gästblogga på Företagsuniversitets blogg för Executiva Assistenter & jag gör det enkelt för mig & lägger in det första inägget här
http://foretagsuniversitetet.se/Bloggar/Executive-Assistants

Ha en härlig vecka!

Krama dig själv ibland

Hej mina vänner!
September börjar gå mot sitt slut & den härliga doften av september & oktober börjar smyga fram på morgnarna när termometern har börjat leta sig ner mot nollstrecket i en väldig fart. Det kanske bara är jag som tycker att just de här månaderna doftar på ett särkilt sätt men det doftar höst, klar luft, fallande löv & solkysst kyla.

September & oktober är två underskattade månader enligt mig, vissa ser dem bara som transportsträcka till december men det är två månader som är värda att njuta av.
Det kan ju vara så vackert & härligt den ena dagen men mörkt, kallt & grått den andra. Passa på att njuta av solen & den klara luften de fina dagarna & när det är grått, regnigt & tråkigt; tänd ett ljus istället för att förbanna mörkret.

Det synsättet kan man även ta med sig i sin vardag, på jobbet.
Den ena dagen flyter fram som smort, vi producerar & levererar på löpande band, vi hjälper, stöttar & ser till att allting flyter på. Nästa dag är allt kaos & inget fungerar, tidschemat spricker, folk är stressade & kanske inte visar sina bästa sidor, inte du heller kanske?

När du har de där bra dagarna, ta dig tid till att njuta av dem, spara snälla kommentarer &  meddelanden i hjärtat & i en mapp i din mailbox. Ge dig själv en klapp på axeln, du är bra på ditt jobb, du är en bra kollega & en fantastisk assistent.

När de dåliga dagarna kommer, plocka fram de positiva orden, läs de glada uppmuntrande mailen, ge dig själv en kram (det går faktiskt) & kom ihåg att du är fantastisk!
Du är inte vad du gör & låt inte ett misstag eller misslyckande definiera vem du är som person. Jag är övertygad om att 29 av 30 dagar gör du ett utomordentligt jobb, med en underbar attityd & ett fantastiskt resultat så låt inte den där enda dagen förstöra resten av månaden.
Tänk på att mycket av det just du gör är det ingen annan som kan eller vågar göra.

Här kan du läsa en artikel som summerar vårt jobb på ett ganska roligt sätt

Ny vecka, nya tag

Som jag skrev i mitt senaste i lägg så skulle jag på en assistentkonferens tillsammans med min chef för ett samtal om assistentrollen.
Det var ett mycket givande samtal med olika infallsvinklar på jobbet som jag gör för att underlätta hans vardag. Kort summerat: vi är beroende av varandra, att båda gör det han/hon gör bäst, att vi hela tiden delar information & att vi har 100 procents förtroende för varandra. 
På konferensen träffade jag flera härliga kollegor från helt olika företag & delar av Sverige. Det blev många bra diskussioner & jag gick därifrån med nya tankar, idéer & blivande blogginlägg. 
Förra veckan hade jag även äran att träffa & tala för en stor assistentgrupp på ett av Sveriges stora energibolag. Kloka funderingar & många frågor bjöd de på. Det är så inspirerande att träffa & samtala med kollegor. Det är fantastiskt att vidga sina vyer lite. 
Den här veckan har bara börjat & på bussen till jobbet börjar planeringen för att jag ska hinna allt jag vill & måste. Jag hoppas att ni får en härlig vecka, med andningspauser & mycket skratt. För kul måste vi ha, varje dag! 

Vad var det som hände?

Vad hände egentligen med den där semesterkänsaln som jag tänkte hålla kvar länge? Vad hände egentligen med de där skorna som man kan gå barfota i & som jag ju skulle använda långt in på hösten?
Två & en halv vecka har gått sedan jag trevande tog mig tillbaka till jobbet efter en lång härlig semester & plattan är satt i mattan & strumporna är på liksom höstjackan.
Det sa liksom bara pang så är vardagen tillbakainstallerad.

Den här veckan får jag ett annorlunda avbrott då jag & min chef ska delta på en konferens för asistenter & vi ska samtala om hur man får till ett gott samarbete mellan chef & assistent. Det ska bli kul.

Men först ska jag inleda dagen med en finfika med en trevlig kollega för att fira lite!
Ha det gott!
//Maria

Min teori

Hej
Så var man då tillbaka. Allt som man inte hann med innan semestern finns kvar & högen med allt som ska göras har växt alldeles av sig själv verkar det som.

Sommaren har ju varit fantastisk här i Sverige & alla har vi laddat med solenergi & D-vitamin inför hösten & vintern så att det räcker & blir över. 
Efter regniga somrar så pratas det mycket i media om att vi blir sjukare om vi inte får tillräckligt med sol under sommaren, så det ska bli lite spännande att se om alla håller sig friska & krya i höst & vinter.
Jag försöker precis som de flesta andra hålla kvar sommaren & semesterkänslan lite & det brukar fungera lagom till skolstarten. Så snart barnen börjar skolan så känner jag en längtan till sköna strumpor, varma tröjor & tända ljus, gärna en redig höststorm på det också. Men det får gärna vänta lite till.

Jag har en teori om att när man kommer tillbaka efter en lång semester så är alltid dag tre jobbig & dag sex är superjobbig. Jag ska förklara hur jag tänker.
De första dagarna är man i pryo-stadiet:"hej, vad kul att ses", "vad har du gjort?", "vad brun du är", "har du haft det bra?" hörs var man än går. Man börjar beta av mailboxen & alla har överseende med att man inte är uppdaterad till 100 %.
MEN! Dag tre börjar det sjunka in.... Hjälp vad många lösa trådar det finns & hur ska jag få tiden att räcka till? 
Sen den värsta dagen, dag sex, då är man inne i hjulet igen & i ett svagt ögonblick så undrar man om man ens haft semester...
Som tur är så går det över lagom till dag sju & då är man tillbaka på banan & man gasar på med plattan i mattan, för det är mycket som ska hinnas med innan julledigheten... det är faktiskt bara 19 fredagar kvar innan julafton!

Jag fick tips om en rolig artikel i San Francisco Chronicle som jag hoppas att även ni finner intressant. 
http://www.sfchronicle.com/business/article/Executive-assistants-are-powers-behind-the-throne-5684501.php?cmpid=twitter-premium&t=984161019300af33be#/0

Trevlig läsning & på återseende!

Nu ska jag svära i kyrkan….

Sista inlägget innan sommaruppehållet kommer att handla om det hetaste samtalsämnet just nu & det är inte fattigdom, supervalår eller Fotbolls VM, nej det är vädret.

Med vädret är det ju så att det bara är att gilla läget, det enda man kan göra är att acceptera & göra det bästa av situationen. Har man möjligheten kan man ju solsäkra sommaren med en resebokning, men då finns alltid risken/möjligheten att vädret vänder & de som är kvar hemma får njuta av ett härligt högtryck.

Det vore ju höjden av olycka! Eller inte. Om det skulle bli fantastiskt väder hemma i Sverige just den veckan som jag har fötterna i Medelhavets klarblå vatten så unnar jag verkligen det till dem som befinner sig kvar hemma.

Eftersom vädret inte går att påverka så försöker jag att inte låta mig bli styras av det, men det är inte lätt. Speciellt inte nar man som jag är frusen & nästan alltid tycker att det drar kallt, men det får man lösa med en stor portion tålamod & en varierad garderob för att  kunna låta lusten styra istället för nederbörden.

Det är ju som sagt den hetaste snackisen var vi än går så här års, folk är deprimerade, metrologerna får skäll för att vädret inte levererar & vi suckar & undrar varför vi bor där vi bor.

Så varför inte dra igång med en liten väderrevolution!

Om vi alla skiter i vilket väder det är & gör det vi känner för just nu så kanske fixeringen släpper & vi blir alla lite lyckligare.
Vi är ju uppfostrade med att man ska vara ute på sommaren när solen skiner, inne är vi ju resten av året. Men nu tänker vi om, vill du vara inne & se en film mitt i juli så gör det, utan dåligt samvete, vill du bada i spöregnet så gör det.

Det är ju så ”det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder” & till syvende & sist är det bara du & din inställning som avgör om sommaren blir bra eller inte.

Jag önskar er alla en trevlig sommar!

Kram

Att ta sig tid

Idag var sista dagen i skolan för mina barn & planen var att delta på skolavslutningen på förmiddagen & sedan koppla upp mig & jobba hemifrån på eftermiddag. Då skulle jag ju hinna vara både mamma & effektiv medarbetare på samma dag! 

Men i morse när jag vaknade så tänkte jag om & jag bestämde mig för en heldag med mina tjejer var en bättre plan. Nu när dagen snart är till ända så känns det som rätt val. Vi har ätit en god lunch & haft en mysig eftermiddag tillsammans. Eftersom solen beslutade sig för att gå i moln under eftermiddagen så har vi firat in sommarlovet med ett Harry Potter-race, en helt perfekt eftermiddag om ni frågar oss.

I morgon kommer inkorgen att vara full igen & att göra listan kommer att vara lite längre än jag tänkt, men vad gör det?  Jag har ju tankat energi på det bästa sätt som finns. 

Jag, liksom många andra, jobbar i perioder väldigt mycket & det går ut över familjen. Det är inget vi önskar, men ibland måste man faktiskt. Då gäller det att under lugnare perioder tillåta sig att göra tvärtom & ta lite ledigt för att vara med dem som får stå åt sidan när det är mycket.  I långa loppet måste vågskålarna väga jämt.

Men jag tror att barn mår bra av att se att de vuxna i deras omgivning tycker om sina jobb & är stolta över vad de presterar varje dag, att de gör skillnad & att de gör något som är till nytta för någon annan oavsett vilket yrke de har. 
Om barnen vet vad vi gör hela dagarna, om de vet att vi har roligt på jobbet & de känner att vi kan stå för det vi gör så får de inte bara en bättre förståelse för varför vi jobbar, de får också en förståelse för att det är faktiskt viktigt att ha ett jobb man trivs med & inte bara något som man gör för att man måste samtidigt som man räknar ner dagarna till nästa semester, ledighet eller långhelg. 

Så tänker jag, stämmer det eller är det bara ett sätt att ursäkta mig själv när vågskålen väger ner för mycket på jobbsidan & familjen får stå åt sidan? 
Vem vet?

Jag gjorde det igen!

Så stod jag då där igen. Nervös med tusen fjärilar i magen, en natts dålig sömn i ögonen & en panikslagen undran över vad jag gjorde där...

I vintras var jag en av de tre finalisterna i Office Proffesional Award 2014 & förutom äran att vara nominerad  fick vi även ett varsitt presentkort på tre mentortillfällen hos Inhouse.

Med två mentorträffar avverkade så kan jag säga att det gett mer än jag någonsin trodde! Inte nog med att en av träffarna inspirerade mig till att börja blogga,  det resulterade även i en frukostföreläsning inför deras nätverk av assistenter & de som rekryterar assistenter. 

Jag har hållit min föreläsning på temat "Hur man blir ett bra team med sin chef" vid några tillfällen & då har ju målgruppen varit assistenter. Den här gången var det även andra i publiken & det var lite extra pirrigt. Men samtidigt så är det jag pratar om något som borde fungera för alla som jobbar tätt ihop, inte bara mellan chef & assistent.

Jag har nu hållit föreläsningen ett par gånger (& om några veckor är det fantastiskt nog dags igen). Det är skräckinjagande men samtidigt väldigt, väldigt roligt, det är utmanande men ger en adrenalinkick som sittter i lång tid efteråt. Så jag kommer att fortsätta prata så länge någon vill lyssna & jag fortsätter blogga så länge någon läser. 

Vill du veta mer om Office Proffesionals Award kan du klicka på den här länken http://www.officeprofessional.se/  Kanske blir det du som står som vinnare nästa år?
Vill du veta mer om min föreläsning så hör av dig.

Trevlig nationaldag på er & trevlig helg, må solen skina över oss alla!

Vågar du?

Att våga är förlora fotfästet en stund. Att inte våga är att förlora sig själv. De kloka orden kom från Sören Kierkegaard & det är ju så sant.

Att gå på i de invanda fotspåren är enkelt & oftast totalt oläskigt. Det är klart ibland händer det saker som man inte förutspått eller önskat & då kan det bli darrigt & kanske riktigt otäckt ett tag, men snart faller man in i den vanliga trallen igen & man vandrare på den där upptrampade kända stigen. Kanske lärde man sig någonting under vägen? Kanske uppskattar man livet & sina nära & kära lite mer eller så var det helt enkelt inte så farligt när man ser det i backspegeln. Det lunkar på & man är lugn, trygg & säker ett tag framöver.

Men hur ofta utmanar ni er själva att gå utanför den berömda boxen? Att kasta sig ut i det okända, lite obekväma, hur ofta gör ni någonting som ni inte trodde att ni skulle våga?

Jag är ingen äventyrare som bestiger berg, genomför en Ironman eller vandrar en lång pilgrimsvandring. Nä, jag är nog för bekväm för det, men jag har insett att jag mår bra av att utmana mig själv. Känslan innan det är dags är fruktansvärd. Jag är nervös, ångrar mig, kallsvettas & undrar om jag verkligen är vid mina sinnens fulla bruk, men känslan efteråt slår nästan ALLT. Det adrenalinpåslag som man får när man har genomfört någonting utmanande är fantastiskt & den kan man leva på länge, man känner sig oövervinnerlig. Det är en sådan där känsla som man vill att alla ska få uppleva & man vill framförallt uppleva den igen.

För några år sedan berättade jag för min chef att jag vill bli bättre på att tala inför folk, jag kände mig alltid så obekväm & felplacerad när jag stod i rampljuset & jag ville ha stöttning i att bli bättre på det. Utan att jag riktigt märkte det så började han pusha på mig i olika sammanhang där jag, likaväl som någon annan i gruppen, kunde hålla en presentation eller föra flera personers talan. Situationer där jag normalt tagit ett steg tillbaka & låtit någon annan prata, fastän jag ju egentligen tycker väldigt mycket om att tycka & tala. När jag sedan vid den här tiden förra året fick en förfrågan om att föreläsa på en assistentkonferens på temat ”Hur man blir ett team med sin chef” & jag hörde mig själv tacka ja så trodde jag att jag blivit galen.  Men jag skrev mitt tal & filade på mitt framträdande & gjorde det, inte bara en gång utan två inom loppet av några veckor. Det var rent ut sagt skitläskigt & jag var så skakis, men jag älskade det! Jag har nu hållit min föreläsning några gånger, några fler är inplanerade i vår & jag hoppas att det blir fler tillfällen framöver. Den feedback jag fått, både direkt & efteråt är underbar & bidrar till att jag utvecklas som person både privat & i min yrkesroll.   

Ikväll är det dags för en helt annan typ av utmaning, det är dags för sommarens bootcamp/militärträning. Ja, du läste rätt! Jag gjorde detsamma förra sommaren & jag anmälde mig igen trots att jag nu vet vad som väntar. Jag vet hur jobbigt det kommer att bli, hur ont jag kommer att ha & att jag kommer att ångra mig många gånger, men jag vet också hur härligt det kommer att kännas efter varje enskilt pass & hur stark jag kommer vara i både kropp & själ efter sex träningsintensiva veckor.

Vad skulle du vilja våga? Har du ens tänk på det? Om inte, tänk tanken högt för dig själv eller dela den med någon annan. Jag tror att om man uttalar sin dröm/vilja högt så blir den mer konkret & du vet aldrig vad som händer för ett tu tre har du sagt den till någon som faktiskt hjälper dig att ta språnget.

Jag är ju inte ensam!

Hej
Jag är fortfarande i lite av ett chocktillstånd på responsen efter förra veckans inlägg. Inte trodde jag att det skulle vara så många som återkopplade och/eller delade vidare mina tankar om livspusslets vara eller inte vara.
Jag vill dela med er av en artikel som jag hittade för ett tag sedan på samma tema
http://chef.se/sa-botar-du-din-buzyness-las-artikeln-som-forandrar-ditt-liv/

Kanske kan vi starta en ny trend? Vi kan ju i alla fall börja med att påpeka galenskapen med livspussel när det kommer upp som samtalsämne.

När chocken har lagt sig så återkommer jag med ett nytt inlägg med nya tankar & betraktelser. Tills dess får ni en bild som jag ofta återkommer till & som har hjälpt mig flera gånger, håll tillgodo!

Ha en härlig helg i solen!

Livspusslet är inte till för att lösas

Jag blev i höstas intervjuad av tidningen Finansliv på ämnet ”Hur får man ihop livspusslet?” & jag tror att journalisten blev lite förvånad när jag svarade att jag inte tror på det här med livspussel som ska lösas, så intervjun tog en liten vändning.

Jag tror nämligen att det vi kallar livspussel helt enkelt är livet. Vi måste inse att vi inte kan göra allt, speciellt inte på en gång. Om man kallar det pussel tror jag att man lurar sig själv eftersom det är lätt att tro att det går att tillföra fler & fler pusselbitar & i slutändan om man är riktigt duktig/effektiv/smart (du väljer) får man ihop pusslet & blir så där härligt lycklig & avslappnad.

Vi ser på & jämför oss med andras lyckliga liv, vi läser i tidningar & följer bloggar med kända & okända människor som verkar så där harmoniska & tillfreds med allt & alla & vi vill så gärna dit vi också, men hur ska vi kunna det när vi bara målar nya pusselbitar hela tiden?

Alla vill vi vara en fantastisk mamma, pappa, partner, dotter, son, granne, kollega, sportförälder, klassförälder, anställd, chef – you name it! Vi ska hinna umgås med familj, släkt & vänner, vi ska ha vuxentid med vår partner & egentid med varje barn, vi ska även ha kompistid för spahelger & weekendresor. Samtidigt ska vi vara vältränade, snygga, ha ljust, fräscht & välstädat hemma. Våra barn är självklart väluppfostrade, vi har en stor, härlig & spontan umgängeskrets & självklart äter vi mat lagad från grunden & vi bakar allt vårt bröd själva. Jorå så att…

Nä, det pusslet går faktiskt inte ihop!

Jag tror att vi helt enkelt måste lära oss två saker: Välj bort & be om hjälp!

Man kan inte göra allt! Det är ok att säga nej utan att förklara sig. Det är ok att inte ha vårfint i trädgården lagom till Valborg eller julpyntat den första december.

Tänk efter innan du tackar ja, men även innan du tackar nej, för ibland kan man ju lyckas tanka energi även i en innebandycafeteria en gråmulen lördag.

Det är inte fult att be om hjälp (eller köpa hjälp om man vill & kan det). Våga fråga grannen om hjälp med barnen, be familj & vänner om hjälp med skjuts till aktiviteter & kanske finns det en morgonpigg pensionär i familjen som kan följa barnen till skolan/fritids eller förskolan? Om du inte frågar så vet du inte!

Men det är såklart lättare sagt än gjort. Jag har ett arbete som ligger mer än en timmes resa hemifrån, jag valt att pendla för jag vill ha ett utvecklande & utmanande jobb & det finns inte där jag bor. Samtidigt vill jag att mina barn ska få växa upp i en liten småstad i en lugn miljö med våra "sociala livlinor" nära till hands. Jag inte hade kunnat ha det så här om det inte varit för min fantastiska jämställda man , svärmor, föräldrar, grannar & vänner. Men det är ett aktivt val som jag står för.

Med långa dagar & mycket tid i kollektivtrafiken så får jag göra avkall på t.ex. träning & ett spontant vardagsumgänge med mina vänner.  Det jag får istället är egen tid på bussen när jag kan läsa böcker, se på film/tv, blogga, prata/chatta med vänner, planera, surfa, jobba eller sova, sådant som jag inte skulle hunnit om jag inte haft min långa resväg. Jag har under åren lärt mig att inte se pendlandet som bortkastad tid utan som min egen tid. Men jag erkänner: det blir både hämtmat, halvfabrikat & köpebullar när inte ork & tid räcker till, tro inget annat!

Jag tror att just du (& den du eventuellt lever med) måste bestämma er för vad som är viktigt för er & sedan får ni göra avkall på vissa viktiga saker för att slippa stress & orimliga krav. Med jämna mellanrum får man sen se över de val man gjort & anpassa dem efter nya förhållande som kommer när barnen växer, arbeten byts osv.

Som min kloka mormor ofta sa: Var sak har sin tid! 

 

Ha det gott!

Rik som ett troll?

Om jag fick 100kr för varje möte jag lyckades klämma in i en redan full kalender så skulle jag vara rik som ett troll.... 
Inledde som vanligt veckan med att titta igenom chefens kalender: fullbokat hela veckan kommande med några pauser för mänskliga behov. 
Över till mailboxen & både min & hans är full med mail om mötesförfrågningar & kallelser & självklart är allt prioriterat & viktigt...
För ett otränat öga kan det se helt hopplöst ut att få till ett möte, men för oss proffs så är inga kalendrar spikade i sten utan det mesta går att lösa. Oftast löser jag det själv men ibland måste jag fråga honom om vilket av alla viktiga & prioriterade möten är viktigast, vad kan vänta & vad kan delegeras? 
Jag kan faktiskt ärligt säga att jag alltid får till det. Kanske inte den tid eller dag de tänkt sig men mötas får de på ett eller annat sätt. 
Du har det säkert likadant, kanske varje dag eller bara ibland. Men glöm för all del inte den där klappen på axeln när uppdraget är utfört. 
Ha det gott!

Har du hört den där med kossan och båset?

Assistenter & administrativ personal hamnar lätt i skymundan och tas ibland för givet liksom det arbete vi utför. Det är ofta vi som är den där någon... den där som fixar allt det där som måste göras men som lätt faller mellan stolarna.

Ni har väl hört den där om att "man saknar inte kossa förrän båset är tomt" och det är ju lite så vi assistenter har det (inte sagt att jag vill likna oss vid kossor).

Det räcker ju att ta några dagars semester när alla andra jobbar så märks det i mailboxen och framför allt de glada tillrop som man (förhoppningsvis) får när man är tillbaka. Det är en härlig känsla och den får man spara på ett bra ställe och plocka fram en av de dagarna när det känns som om man inte finns.

För några veckor sedan var det Administrative Professional Day i USA och andra delar av världen. Det vore väl någonting att ta efter även här i Sverige? En dag när vi hyllas lite extra för det jobb vi gör varje dag.

Med önskan om en härlig Valborg!

Att göra rätt saker

I nästan alla grupper finns det en eller ett par doers och en eller ett par personer som omger sig med doers. Ni vet de där personerna som gärna tar ett steg tillbaka när arbetsuppgifter ska fördelas och ansvar ska tas. Det är inte alltid samma personer som gör detta, en som är en doer i en konstellation kan vara en som tar ett steg tillbaka i en annan och det är ju bra att variera sig lite.

Dagens blogg vänder sig dock mest till dig som är en obotlig doers och ja-sägare, du som sitter där med en gigantisk arbetshög och undrar hur det kommer sig att du utför arbetsuppgifter som klart och tydligt borde ligga på någon annans skrivbord.

När man har gjort sig känd som en doer i en grupp eller organisation så är det väldigt lätt att uppgifter styrs in till den personen eftersom han/hon aldrig säger nej och alltid levererar.

Om du blir tillfrågad om en ny uppgift, fundera först igenom om:

1)      Bör det verkligen ligga på dig?
2)      Är du verkligen bäst lämpad att göra uppgiften?
3)      Vad är det för deadline och är det verkligen så bråttom som det verkar?

Jag tror att många av oss måste bli bättre på att ta på de kritiska glasögonen och fundera över dessa tre punkter innan vi tackar ja till att göra något som inte tydligt framgår att de ingår i våra arbetsuppgifter.  Vissa saker vill man kanske göra för att det är kul och då måste man kanske vara extra sträng mot sig själv innan man svarar. Ibland säger man ja för att det är jobbigt att säga nej och man vill ju vara snäll, men det är ingen snällhetstävling, glöm inte det!

Det är OK att säga nej utan att förklara sig. Om du inte har tid så har du inte PUNKT

Den enda som kan ifrågasätta vad du gör med din tid och hur du löser dina arbetsuppgifter är din chef och det är chefens ansvar att hjälpa dig att prioritera om du har för mycket.

Så frågan är: vet din chef vad du gör? Inte det? Det löser du enklast genom att se till att du har en uppdaterad arbetsbeskrivning. När du får en ny uppgift så fundera över och prata kanske med din chef om det är någonting som förväntas av dig i din roll, för då ska det in i arbetsbeskrivningen.

Minst en gång om året  ska ni se över din arbetsbeskrivning och listan över vad du faktiskt gör (gärna med ungefärlig tidsåtgång per vecka eller månad). Det är bra att få låna någon annans kritiska ögon ibland & chefens ögon är bäst här tycker jag. Dyker det sedan upp nya saker så kan du antingen själv lätt avgöra om du har kapacitet att utföra dem eller så kan din chef lättare hjälpa dig att prioritera. Kanske slutar även chefen att lämna över uppgifter till dig då han/hon ju vet hur mycket annat du ju har att göra?

Sen, när frågan kommer, så vet du om det är på ditt bord som uppgiften ska ligga eller om du enkelt, snabbt & artigt kan säga nej.

 

Lycka till!

Det gäller att passa på

Påsklovsvecka, en av de veckor på året som det kanske lugnar ner sig lite eftersom många är lediga. Kanske har du även en dipp under sportlov, höstlov & för all del jullov & sommarlov också?

Det är då, under ”lågsäsongerna” vi står inför valet att antingen ta det lugnt & vara lediga eller passa på att jobba för att hinna med allt som man ju inte hinner när alla (läs chefen) är på plats. Svårt val!

Det är ju så gött att ha ett tomt skrivbord när det drar igång igen, att ha strukit några tunga poster på "att göra listan" & kunna utgå från noll när det väl gasar igång igen första dagen efter ledigheten.

Den här våren känns det ju som att det kommer att gasa igång ordentligt på tisdag för det är ju inte många arbetsdagar innan det är ledigt igen & igen & innan vi vet ordet av är det ju midsommar & semestertider.

En sak som slår mig varje år någon gång i mitten av juni är den panik & hets som uppstår. ALLT måste vara avklarat, godkänt & signerat innan sommarsemestern drar igång. Det är som att folk tror att minst hälften av alla personer som finns på en arbetsplats inte kommer att komma tillbaka till jobbet efter ledigheten, för det känns som att precis alla måste få sändningstid hos min chef dagarna mellan midsommar & Almedalsveckan. Allt måste göras ASAP & om det inte görs innan ledigheten ja då kommer världens alla olyckor & förbannelser över oss.  Samma sak varje år, när ska vi lära oss att det som inte blir gjort innan, blir gjort efter?
Har ni kanske också upplevt detta?

Själv har jag fått till en vecka med både jobb & lite extra ledighet & påsklovets första dag har jag även fått sällskap av mina barn till jobbet som med hjälp av lite glass- & godismutor hjälper till med lite sånt där som jag aldrig hinner eller tar mig tid till, tex att tömma returpapper... Men även kollegorna har fått fina påskkort.

Jag hoppas att ni får möjlighet att använda någon eller några av de här dagarna till att rensa i högar & stryka på listor så att ni sen kan gå på lång eller kort påskledighet för att ladda batterierna med sol, familj, vänner, god mat & vila.

Glad påsk på er!

 

Nej, men inte ska väl jag....

Som jag skrev i mitt första inlägg så är vi våra chefers side-kick & vi jobbar ofta i skymundan & får heller inte alltid den kredd som vi förtjänar. 
Varför är det så? 
Vi är ju bra på det vi gör & vi måste bli bättre på att visa det.
Har du gjort ett bra jobb, lyft dig själv & visa det. Se till att det du gör märks & att du får den uppskattning du förtjänar. 
Konstruktiv feedback är alltid bra att både ge & få. Gör till en vana att några gånger per år fråga din chef (& kollegor) vad de tycker om det jobb du utför, vad gör du bra & vad kan du utveckla? Sen gör du detsamma till dem.
Ett bra sätt att göra det på är att betygsätta varandra på en skala 1-5 hur man lever upp till vissa uppsatta beteenden eller mål som ni har kommit överens om innan. Sätt ett betyg & motivera det för den andra personen. Kritisera inte utan kom med förbättringsförslag. Var rak & enkel. 
Tänk på att innan du ger feedback ska du fråga om mottagaren är villig att ta emot den, kanske vill personen även ha det skriftligt & om du ber om en kollegas feedback på dig, ge personen lite betänketid. 

När du väl är i situationen där du har gjort ett bra jobb & det eller du uppmärksammas, sträck på dig, ta åt dig & säg inte "det var så lite så" eller "nej, men inte ska väl jag.."
Om du har gjort ett bra jobb sola dig i glansen, skryt över dig själv & spara alla vänliga ord i en liten ask i hjärtat & i en "peppmapp" i mailen. Där kan du plocka fram dem mindre soliga dagar när du känner att allt du gör blir fel.
Men jag tror att ju mer du lyfter dig själv & det jobb du gör, desto fler soldagar får du & fler roliga utmaningar & äventyr kommer i din väg & en utmaning tackar i alla fall inte jag nej till i första taget. 
Ha en fantastisk helg, måtte solen lysa på oss alla!

Tips på nyhetsbrev

God morgon!

Här kommer ett tips på ett bra nyhetsbrev:
http://admin.getanewsletter.com/t/v/0_Mzg2Nzg5OTg1NDcy/

Ha en härlig vecka!

Att vända på en 5-öring

Dagen börjar som vanligt, kaffe, en smörgås & koll i både min & chefens kalendrar & mailbox. Läget är under kontroll, planen för dagen & kanske hela veckan ligger klar. Mycket ska hinnas med, de eventuella frågetecken som finns vet jag av erfarenhet att de löser sig under vägens gång & det känns som att jag har full koll. Gött!


Det är då det händer!
Ett mail, ett samtal eller någon som kommer inrusande. Helt plötsligt är allt annat ovidkommande & saker som är inplanerat & bokat måste ändras, bokas av eller bokas om.
Telefonsamtal & mail med ursäkter & förklaringar ska ordnas, nya mötesrum ska bokas & mötesförfrågningar ska skickas. Vad är viktigast, vad ska prioriteras & vem/vilka ska jag flytta på utan att trampa någon på tårna & (helst) utan att behöva plocka tid från familjer; hämtningar på dagis, möten i skolan & allt annat som folk gör när de inte jobbar.


Det är min & er vardag & kan vi det inte innan så är det någonting som man som assistent får lära sig snabbt: Att vända på en 5-öring & få andra med på vändningen.
Det hela kan lösas på några minuter, men det kan även ta dagar att styra om en redan överfull kalender så att att allting flyter på som det ska & så få som möjligt drabbas.


Sen när allt är klart, när vi kan pusta ut en kort stund & ta tag i det vi fick sätta åt sidan för brandkårsutryckningen, det är då vi måste komma ihåg att ge oss själva en klapp på axeln.
För även om vi tycker att det vi gör är en självklarhet så är det inte många som vill byta jobb med oss i de där situationerna & det är inte heller många som skulle klara det lika snabbt, smidigt & nästan obemärkt. Det är då vi får chansen att visa vilka proffs vi verkligen är!

Vilken härlig feedback!

Sitter på bussen efter en dag som blev längre än planerat. Kollar igenom bloggstatistiken & får nästan bita mig i läppen för att inte skrika av glädje & förvåning. Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag tro att intresset för en blogg för assistenter skulle vara så stort! Närmare 280 sidvisningar på bara några timmar! Jag har i & för sig ingen aning om vad som är "normalt" i den här världen, men i mina ögon är det helt fantastiskt! 
Hjälp! Nu växer min prestationsångest & jag hoppas att jag kan leverera något klokt, roligt & läsvärt med jämna mellanrum.
Ha en fantastisk kväll!

Är du också en side-kick?

Ni som har sett David Lettermans The Late Night Show & andra stora tv-shower har sett dem, de där personerna som sitter en bit ifrån programledaren. Den där personen som kommenterar sånt som sägs, "har örat mot rälsen", rättar, korrigerar & kanske spelar en låt mellan huvudnumren så att den stora stjärnan kan ta igen sig, läsa in sig eller bara dricka vatten. En side-kick helt enkelt!

Känner du igen dig? Det är ju assistentens jobb i ett nötskal. Vi som står lite bakom & ser till att allt flyter på som det ska. Om det som inte ska hända ändå sker är vi där & ser till att det löser sig på snabbast smidigast sätt. Vi vänder, vrider & roddar om. Vi är doers & vi är utomordentligt duktiga på att hjälpa våra chefer så att de kan göra sitt jobb på bästa sätt. 
Det här är bloggen om oss!